Nya nanosvampar omvandlar koldioxid till bränsle och sönderdelas plast

De två mest kända fasta syrorna är kristallina zeoliter och amorfa aluminiumsilikater.

Även om zeoliter är starkt sura, är debegränsas av deras inneboende mikroporositet, vilket orsakar extrem diffusionsbegränsning. Medan aluminosilikater är mesoporösa lider de av låg surhet och måttlig stabilitet. Det är således en syntetisk utmaning att designa och syntetisera fasta syror med zeoliternas surhet och aluminosilikaternas texturegenskaper.

Å andra sidan den främsta orsaken till förändringenklimatet är koldioxid i atmosfären, vars nivå ökar varje dag. Effekten av den globala uppvärmningen när det gäller plötsliga förändringar i väderförhållandena är redan klart synlig och alarmerande. Det finns således ett stort behov av att hitta sätt att minska koldioxidnivåerna genom att separera den eller omvandla den till bränsle. Den växande mängden plastavfall har också blivit ett allvarligt miljöproblem. De flesta länder genererar tusentals ton plastavfall varje dag.

I en ny uppsats tittade forskarna på båda dessaproblem på en gång genom att utveckla nano-fasta syror som omvandlar koldioxid direkt till bränsle (dimetyleter) och plastavfall till kemikalier (kolväten).

Använder bikontinuerliga droppmetodermikroemulsioner som en mjuk mall, syntetiserade forskare ett surt amorft aluminosilikat (AAS) med svampnanomorfologi som uppvisar både zeolitiska (stark surhet) och amorft aluminosilikat (mesoporös hög yta) egenskaper.

Många studier har bekräftat att klassificeringen av nya material, på grund av dess unika egenskaper, gränsar mellan kristallin zeolit ​​och amorft aluminiumsilikat.

Ny utveckling kan möjliggöra utvecklingfast syrakatalys för nedbrytning av plast, samt omvandling av koldioxid till bränsle. Processen kommer att ske under de förutsättningar som krävs för att göra det ekonomiskt konkurrenskraftigt.

Läs också

Vaccin, skolår och kall säsong. Vi berättar det viktigaste från presidentens möte

Forskare: Något existerade före vårt universum

Forskning: Fjärilseffekten finns inte i kvantmodellen